Tunga dagar i september....22 september

Idag har det gått en vecka....
Jag trodde inte jag skulle behöva skriva om Trudy än...faktiskt inte...javisst hon var 10,5 år (skulle fylla 11 år i februari)  men hon var pigg som en unghund, lurade alla på åldern....

Men, det fanns ett stort Men-hon hade börjat få tumörer i juvren...till en början små "oskyldiga ärtor och bönor" som jag skojade med henne när hon slängde sig på rygg i soffan för att bli gosad på magen och kliad. Jag bestämde ganska snabbt att jag inte ville skära i henne-med andra ord ingen operation som kanske bara förlängde hennes liv med några månader men också en konvalecens efter operation. Jag har haft 2 dobermann innan genom åren som jag opererat och det blir ganska omfattande att skära upp  och sen se till att läker bra....och vem vet var tumörerna växer inåt kroppen? 

Så det gick över ett år ungefär innan hon fick ont...och det gick så satans fort-så jag känner mig överrumplad fortfarande -trots att jag kanske inte borde ....utan att behöva gå in för långt på detaljer; förra lördagen ville hon inte äta och var hängig...söndagen var likadan och dessutom började hon låta av smärta, grymta/små yla och såg väldigt ledsen och trött ut...
Jag kände att det är inte värdigt och inte Ok att låta det fortgå ...så med ganska snabba beslut och många tårar och diskussion med mina barn (Nick var bortrest på jobb så otroligt trist och oturligt)  så lät jag henne somna in sent söndag eftermiddag på Bagarmossens djursjukhus.
Idag är det en vecka, den har varit lite underlig och konstig och tom...någon har saknats här hemma...någon svart skrattande tjej-ja tjej -för hon var ingen gammal dam även om åldern sa det.... någon som fjäskade och tjatade för få tuggben efter tuggben.... någon som slängt sig på soffan-gärna på personen som satt där och lagt upp sig med magen i vädret för mys och gos...någon som pratade uppfodrande när hon ville nåt...någon som blängde på småhundarna när de var för dryga...någon som kom med sin trasiga fotboll när jag är ute på tomten...någon som bara Finns där med sin närvaro och har koll på läget....

Ja det är tomt efter dig älskade Trudy-du fattas oss alla! 

Här är lite bilder jag letat igenom....från 2003-2013 !

Förkylningar och mycket kul på gång måndag 9 september

Nu har det gått sådär lång tid igen sen jag bloggade....
Allt började ju bra och flöt på så fint -sen började förkylningarna när vi varit hemma en vecka :-( inte kul! Först Gustaf...sen Emma...nu sist Anton...och jag har varit mitt i alltihopa och inte blivit sjuk men fått små slängar hela tiden så jag har känt mig lite av och på -inte roligt alls!
Jag har inte kommit igång med träningen som jag längtat efter och en massa projekt jag hade tänkt ta tag i ligger på is, men i helgen kändes det som det vände och vädret har varit magiskt-vi har fortfarande sommar med 20-23 grader fram till idag ....
MEN ICKE -Idag vaknade jag rödögd med gegg i ögonen så nu fick jag nåt "nytt spännande" från nån av alla virus förkylningar :-( Jag har gjort egna juicer i min fina Wilfa juicer som är smidig och enkel så jag hoppas dessa vitamininjektioner hjälper till nu med alla virus-nåja nog om det!

MEN allt är inte negativt....Det händer väldigt mycket trevligt också!
Vi har äntligen efter en lång planering och många tankar kommit igång med husrenoveringen. Vi ska måla om på utsida och delar av insida och lite allmänna uppjusteringar och piffa lite -sånt gillar jag...och är det något man kan göra när man är halvsjuk så är det att kolla inspiration  på Internet...så det har blivit lite av den varan.
Nu är huset snart färdigmålat, det har gått mycket snabbt och effektivt och vädergudarna har  ju verkligen varit med oss-det tackar vi för!

Något annat som äntligen är klart är att vi får hem en supersöt och mycket fin Greyhound från berömda kennel Sobers i Italien. Det är inte så många som vet det-men jag har alltid utöver min ras Dobermann  haft en förkärlek till vinthundar-mest då Whippets och Greyhound...jag har i synnerhet sneglat på utställningsringarna där Greyhounds rörde sig graciöst och sansat,  då jag varit i ringarna med Dobermann -men det har stannat där eftersom jag haft mina hundar och sedermera skaffat barn också.
MEN nu är det dags att kliva in i Greyhound världen och se hur det är där....Det ska bli oerhört roligt och det var länge sen jag var så förväntasfull och längtat så mycket till att min lilla babyflicka Leia ska komma hem till oss....om 6 veckor bär det av  till Italien för att hämta hem henne...
Här nedan lite bilder på vad som hänt sen sist och så Leia förstås :-)